Pages

lördag 16 april 2011

Äta böcker?

Disigt väder, men ändå tillräckligt varmt för att man ska kunna sitta ute och läsa litegrann. Var på biblioteket i onsdags och har nu en stor hög böcker som jag längtar efter att läsa. Jag kan känna en rent fysisk hunger när jag kommer in på ett bibliotek eller i en bokhandel. Jag vill liksom äta upp alla fina och intressanta böcker som står där på hyllorna och ropar på min uppmärksamhet. Läshunger är ett bra ord, för det är precis vad jag känner. Jag vill frossa! Tugga i mig bok efter bok! Ibland kan jag önska att det gick att köra böckerna i en mixer och helt enkelt dricka upp dem. Det låter hur knäppt som helst, men jag svär att den tanken slår mig varenda gång jag kliver in på biblioteket. Det finns så otroligt mycket jag vill läsa och hur ska jag nånsin hinna? En livstid är inte nog. Sen jag insåg att vad jag helst vill skriva är barn- och ungdomsböcker finns det ju plötsligt dubbelt så mycket att läsa. Har blivit som 12 år igen och bara längtar efter att läsa precis hela tiden. Bokslukaråldern. Nu inser jag att mycket beror på att det finns så otroligt många spännande och välskrivna böcker för unga. Där den s.k. vuxenlitteraturen åtminstone ibland hänfaller till en hel del navelskådande och rätt så platta, lite självupptagna eller fantasilösa skildringar, så är barn- och ungdomslitteraturen ofta precis tvärtom. Det är upptäckarglädje, spänning och dramatik på varenda sida och berättelserna har ofta många fler bottnar och är episka på ett sätt som i alla fall den svenska skönlitteraturen för vuxna inte varit på många decennier. Undantag finns förstås, men inte är de många. Jag vet att jag generaliserar nu. Det finns förstås många undantag åt båda hållen, men nog finns det en brist på episkt berättande? Det har varit mycket s.k. bekännelselitteratur de senaste decennierna, vilket också är intressant och viktigt, men jag gillar också när det myllrar av karaktärer och när det finns flera lager och bottnar i böckerna.
Man vill fångas av handlingen. Bli engagerad. Jag tänker att det är därför deckare är så populära. Det finns en längtan efter äventyr och dramatik. Man vill längta efter att återvända till boken man läser för att man bara måste få veta hur det ska gå. Jag menar naturligtvis inte att alla böcker ska vara äventyrsböcker eller spännande på ett nagelbitande sätt, bara att man måste bry sig om karaktärerna och vad de är med om. Jag vill både känna igen mig och bli överraskad. Hur tänker ni andra kring det här?

Nu är kaffet klart. Tillbaka till bokhögen! Mums!

2 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om böcker. Jag älskar böcker. Tycker om att gå och känna och lukta på dem. Man kan verkligen önska att man kunde läsa fortare för att hinna läsa fler böcker.

    När det gäller ungdomsböcker och barnböcker så har de ofta en glädje och positiv spontan känsla. Jag tycker att det finns många bra vuxenböcker också. Men som du säger så kan man ibland ana en lite mekanisk känsla i dem. Desto härligare är det då när man hittar något riktigt bra :)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker ju så mycket om böcker men känner mig lite avståndstagande mot just deckare. Inte för att jag inte engageras av dem utan därför att det blir för mycket och för många av just deckare. Det verkar som att det inte går att få till en spännande historia utan att man tar livet av varandra.

    Men det tar jag bara som en inspiration och kreativitet. Jag önskar visa på att det finns historier som är spännande utan att behöva handla om mord och komplotter. Jag tycker istället att man bör få till historien så att den håller läsaren fången utan att behöva gå till så drastiska medel. Men det är mitt sätt att skriva.
    Och sanningen att säga, så slinker det ner en och annan deckare, i min läshöra också!

    SvaraRadera