Tygdjur

Något som jag verkligen älskar är fina, handsydda djur av tyg. Helst ska de ha mycket karaktär och vara lite egna. Sen får de gärna vara söta också, eller kawaii som japanerna säger (älskar allt japanskt också!). Tog en runda på Etsy och hittade en massa fint att inspireras av:

Att våga

Nu är det dags att följa mitt hjärta. Har så många drömmar. Kan inte bara sitta och vänta på att de rätta tillfällena ska uppenbara sig. Får skapa tillfällena själv. Idag skriver jag vidare på romanen. Inget annat.

Att virka en bil

Tänkte jag skulle börja på ett nytt handarbete. Stickade nyligen klart en halsduk med spetsmönster och tänkte att det kunde vara läge att virka något. Antingen en fin kudde till sängen eller kanske något större, som en pläd av olikfärgade mormorsrutor. Har en massa pastellfärgade garner som skulle vara fina att kombinera. Kollade runt på nätet efter idéer och ramlade på den här. Vad säger ni? Denna polisbil är virkad (ja, det är sant) av en finsk textilkonstnär som heter Kaija Papu. Det finns ingen riktig polisbil under det virkade skalet, utan stommen är av skumplast och sen har det virkade skalet monterats ovanpå. Är det inte otroligt. Minns ett inslag på lokal-TV häromåret där någon på södra Öland stickade ett överdrag till en bil, men den här virkade polisbilen är snäppet vassare, Till och med "rutorna" är virkade. Så vad sägs? Ska jag virka mig en bil? Kan jag sen bara virka ett verklighetstroget körkort också så kanske jag slipper anpassa mig efter KLT:s glesa busstabell i fortsättningen ;)

Apor i rymden

Läser att Iran ska ha skickat upp en stackars apa i rymden och mår fysiskt illa. Vilken grymhet! Som att skicka upp en 4-åring (intelligensmässigt) alldeles ensam, fastspänd i en rymdraket. Inga djur, små eller stora ska skickas upp i rymden på det viset, för att människan får lust att experimentera. Varför är människan så ond och så självisk. Tänk vad rädd den lilla apan ska vara. Vilken skräck! Hoppas fortfarande att det bara är ett rykte.

Katt-walk

Jag ÄLSKAR katter! Tycker om de flesta djur, men katter ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Har haft katt i över 20 år och det har blivit ett antal olik individer genom åren. I nuläget har jag faktiskt fler än jag någonsin hade planerat att ha samtidigt, men en av mina två vuxna honkatter blev i ett obevakat ögonblick (hon går annars på p-piller) med barn på försommaren och nedkom med 4 små ulltussar (norsk skogskatt-mix) och de blev kvar alla fyra. Hade förlorat min älskade hund Ellie alldeles innan ungarna föddes och dessutom förlorat min katt Wilma, som försvann en dag och aldrig kom hem igen. Hela sommaren var ett enda djupt svart hål av sorg och jag klarade helt enkelt inte av fler avsked. Därför har jag nu 6 katter: Maya (7 år), Signe (3 år) och Bison, Bobo, Boston och Stella (6 månader). Har även en hund, en Berner-Sennen-Mix som heter Maggie och är 6 år. Jag bor stort (7 rum och kök) och har inga barn, så djuren är verkligen mitt allt. Med det sagt så tänkte jag visa lite roliga kattprylar som jag stötte på när jag surfade runt tidigare. Kommer inom kort öppna en liten shop med handgjorda kattprylar av egen design, men i väntan på det för ni se vad andra hittat på. Vilken katt skulle inte vilja ligga i en sån här mysig bubbla? Från Storow

Skulle vilja en själv, i människostorlek, särskilt i den här kylan.

Lite bling för både katt oc matte:

Fina stickor till kvällsstickningen:

En yttepytteliten virkad katt:

Grattis Frida och Simona...

...till den jättefina och kloka artikeln om romance i Sydsvenskan. Läs den här I likhet med barn- och ungdomslitteraturen (se förra inlägget) så sägs det mycket dumt om romance, chick-lit och andra genrer som läses främst av kvinnor. Frida Skybäck och Simona Ahrnstedt är två inspirerande och begåvade författare som skriver inom romance-genren och som jag tror kommer hjälpa till att vidga människors (mäns?) vyer när det gäller kärleksromaner och historiska romaner. Och de vars vyer vägrar vidgas (vilken alliteration!) kan sitta där de sitter och gnälla. Problemet är deras och inte vårt. Vi som älskar en bra berättelse som berör och som ger både avkoppling och ny luft under vingarna för att kämpa på i vardagen. Behöver vi inte alla det? Det tror jag.

Crossover- och ungdomslitteratur

Mycket bra artikel i SVD idag om ungdomslitteratur och crossover-litteratur (allåldersböcker). En genre som jag älskar och som jag tycker många gånger håller en mycket högre kvalitet än den s.k. vuxenlitteraturen, inte minst i Sverige, men som ofta behandlas styvmoderligt och lite nedlåtande från s.k. finkulturellt håll. Inget att bry sig om. Dessa ktitiker och andra tyckare sitter fast i prestige och fördomsfullhet och förstår inte vad de missar. Har man svårt att hitta böcker som engagerar en och får fart på läshungern så rekommenderar jag att leta bland ungdomsböckerna. Där hittar man spänning, kärlek, äventyr och dramatik, ofta mycket välskrivet och välgestaltat. En dag ska mitt namn och mina berättelser också finnas på de hyllorna. Vänta bara ;) Artikeln hittar ni här.

Kallt & Varmt

Idag är det riktigt kallt! Brr.... Fick dessutom elräkningen för förra månaden och man kan väl säga att det blev jag inte varmare av. Man skulle ha ett litet elverk och sälja el till folk. Då hade jag haft en helt annan ekonomi än jag har nu, det är ett som är säkert. Har en riktigt tuff månad och stressar rejält över hur jag ska få ihop till alla utgifter. För att tänka på annat surfar jag runt och låter mig inspireras av lite av varje. Ett bra sätt att bli lite gladare och höja värmen några grader utan extra kostnad ;) Fina ugglor av recyclade lammullströjor, från For My Darling:

Hade jag en bebis skulle jag köpa fina virkade skor från Mia Piccina:

Men nu har jag ingen bebis, men väl barnasinne så kanske kan jag satsa på skor till mig själv från Em & Sprout:

Jag ÄLSKAR papperspyssel och allt fint man kan göra av papper. Titta bara vilka fina pappersfåglar jag hittade hos Cotton Bird Designs:

Visst blir man pysselsugen? Ska ta en omgång i ateljén innan jag lägger mig, tror jag, så att jag kan visa lite egna alster här framöver.

Dagens inspiration!

Dags att stänga igen djurparkerna!

Läser i tidningen att Malmö Zoo har ekonomiska problem och måste minska antalet djur. Lösningen: Skicka dem till slakt! Först håller man djur instängda för att tjäna pengar. Sen tar man livet av dem för att spara. Har man inte mer respekt för de djur man tjänar sitt levebröd på så kanske man borde byta bransch. Eller själv ta en tur till slakthuset kanske? Nog är det väl ändå dags att slå igen djurparkerna? Är det inte en väldigt förlegad och inhuman sevärdhet? Nog vet vi väl bättre numera? Här på Öland har vi också en djurpark som missköts och där djuren vanvårdas och, om de förlorar i dragningskraft eller på annat sätt inte håller måttet, blir till mat åt de andra djuren, om de inte helt enkel får ligga och svälta ihjäl. Bland annat fick ett antal lejonungar svälta ihjäl häromåret, för att inte honan ville dia. Ett par av skötarna ville hjälpa till och mata dem, men chefen sa nej! Låt dem ligga där och dö! Låt "naturen ha sin gång", Precis som om en djurpark skulle vara en naturlig miljö. Jag har bestämt mig för att aldrig mer besöka en djurpark, aldrig mer ge ett öre åt en verksamhet som borde avvecklats för länge sen. Det finns vissa undantag där man jobbar för att förhindra att vissa djurarter dör ut, t.ex. Skansenakvariet, eller där man ger djur som farit illa genom djurförsök eller annat plågeri, en ny chans och ett bra liv, t.ex. Monkey World i England. Resten har gjort sitt. Det är i alla fall min åsikt. Tror att många delar den.

Gala-galen!

Varför blir jag alltid på dåligt humör när jag tittar på Guldbaggegalan (eller valfri annan svensk prisgala)? Jag har alltid samma förhoppningar, att det ska bli lite fest och glam, roliga prisutdelare och känslofyllda prisvinnare, en och annan tår, mycket glädje och passion. Varför har jag dessa förhoppningar egentligen? De infrias ju aldrig. ALDRIG. För svenska galor är aldrig galor, bara halvtaskiga försök till galor. Ingen är riktigt snygg. Ingen är riktigt glad. Och ingen är riktigt bra vare sig på att dela ut pris eller ta emot pris. Var finns magin? Var finns kreativiteten? Var finns glädjen över att faktiskt få jobba med det man älskar, att få vara skapande och därmed levande på jobbet. I kvällens Guldbaggegala hittade jag den bara hos två personer, två pristagare som verkligen fick mig att känna och känna med, nämligen Nermina Lukac som vann för Bästa Kvinnliga Huvudroll i filmen "Äta, Sova Dö" samt Gabriela Pichler som vann för Bästa Manuskript och Bästa Regi för samma film. För övrigt den enda film jag verkligen blev sugen på att se. Bor ju långt ute på vischan så bio hör inte till vanligheterna nuförtiden. Tänk att så många svenskar har så stora framgångar i USA. Varför sägs det inget om detta i en gala för svensk film och svenska skådespelare? En hyllningsfilm? En specialpresentation av någon framstående filmmänniska? Näe då! Inte ett ord, inte förrän Loa Falkman hade ballar nog att säga åt (att det ska behövas, så ynkligt) publiken att ge Alicia Vikander en applåd för att hennes film Oscar-nominerats. Vad är det för fel på folk? Är det den svenska avundsjukan? Förstår inte människor att ju fler som går före och öppnar nya dörrar, desto fler är det som kan och kommer få chansen. Det är precis samma sak när det gäller musikgalor. Hur är det möjligt att inte Swedish House Mafia fick priset som Årets Grupp i P3 Guld-galan nyligen? Jag menar, Kent? Bedrövligt. Dessutom borde Max Martin, Rami, Jörgen Elofsson, Red One m.fl. m.fl få varenda pris som finns i varenda svensk prisgala som finns för sina enorma låtskrivarframgångar utomlands. Istället, inte ett knyst! Ändå är det svenska låtskrivare som ligger bakom (förutom alla Cheiron-artister som Britney, Backstreet Boys, NSync etc.) Lady Gaga, Katy Perry, One Direction, Kelly Clarkson m.m m.m. Dessutom är all musik i "Glee" arrangerad och producerad av svenskar. Hur stort som helst. I vanlig ordning har jag just slösat bort två timmar av mitt liv, som jag aldrig får igen, på en urtrist Guldbaggegala. Tack filmsverige. Ska kanske göra som Hannes Holm och bojkotta skiten hädanefter? Kvällens glädjekälla:

Glädje!

Trött på gubbiga gubbar!

Är det bara jag som tycker att "En Pilgrims Död" är ohyggligt gubbigt och gubbsjukt och har en unken kvinnosyn? De (få) kvinnor som är med verkar mest vara där för gubbarna att spegla sina egon i. Orkar verkligen inte med sånt längre. Gubbighet går mig på nerverna. Läser en god bok istället. Alberte-trilogin av Cora Sandel. Ljuvligt, välskrivet och befriande kvinnobejakande.

Lite av varje